pust å stön

Ååå va skönt det är EFTER man gjort en kraftansträngning.
Ställde klockan på 8 (!!!) gick till kabbeskogen, sprang och powerwalkade runt där, gick tillbaka. Tog en timme typ.
Jag trodde ja skulle kollapsa. Fan va drygt det va å springa! Att det är sån jävla skillnad egentligen mellan att gå fort och jogga. Bröstkorgen var på väg upp genom halsen och smalbenen gick nästan av. Finfin form ja är i...

Men efter en dusch, lite frukost och kaffe så känns det jävligt bra.

Nippe tyckte jag skulle gå till Johannisdalskogen (som ligger på andra sidan stan), springa 3 km rundan, sen gå hem. 
No Way! Han är tydligen inte så rädd om mitt liv. Det skulle verkligen bli sista spiken i kistan.
Om jag inte skulle dö, så skulle jag hinna bli utmattningsdeprimerad. Nån hundägare skulle hitta mig några dar senare liggandes i fosterställning i en lövhög och tugga fradga....?! Eller nåt...  så det väntar jag nog med ett tag.

Nu ska jag vinna lite pengar, och pimpla mera kaffe.

Hej.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback