Barbamamma

Jag vet inte varför jag tror att andra är intresserade av hur min bäbis bajsar. Jag vet inte varför jag skriver ett bajsinlägg rakt efter ett frukostinlägg. Jag vet inte varför jag skriver ett bajsinlägg överhuvudtaget. Det bara kommer. Jag kan inte hejda mig. Antagligen så beror det på att jag har bajs på hjärnan (kanske även bokstavligen). Jag går hela dagarna å väntar på att Vera ska bajsa. När jag tycker det går för lång tid emellan gångerna så börjar jag bekymra mig meeer och meeer och jag känner ett stooort behov att prata om det, och när det väl kommer (bajset) blir jag så lycklig så jag vill bara kasta mig på telefonen, ringa alla jag känner och dela med mig av de goda nyheterna. Men nu bloggar jag istället. Varsågoda;