Barnakuten, the whole story!
Idag kom vi hem från barnakuten med en nöjd Veris. Igår satt vi där med en väldigt missnöjd Veris i ett litet rum i 6 timmar. Det kändes som en evighet. Nippe hade jobbat natt och inte sovit eller ätit. Å jag och Vera hade ju (skrik)festat natten innan och bara ätit yoghurt på morgonen. Det låter som det var mest synd om mig och nippe å det var det ju oxå. Nä. Vera var oxå jävligt trött och hungrig, och SJUK. Efter några timmar var sammanbrottet nära. Vi började fnittra åt allt, talade osammanhängande och slet tag i olika sorters maskiner och slangar och låtsades att det var telefoner....?! Jag har läst att det är första symptomen på ett sammanbrott?!
Sen fick vi ett rum och jag å Vera sov kvar. Hon var tvungen att andas in adrenalin och koksalt i en mask då och då för att luftvägarna skulle vidgas å bli slemfria. Det var ICKE populärt, men effektivt, för idag fick vi åka hem. Hon är jättenöjd och glad nu. Bara hon är hyfsat mätt och inte snorig. Näsdroppar is the shit.
När vi blev utkastade idag så gick jag vilse (som vanligt på centrallasarettet). Först yrade jag runt inne på själva avdelningen ett tag och hittade till slut en dörr ut därifrån. Sen kom jag inte ut ur lasarettet?! Jag följde skyltar och tryckte på rätt knappar i hissen tyckte jag. Ändå hamnade jag i ett trapphus på väg ner i kulverten?! (kulvert= en anlagd mindre underjordisk gång eller tunnel.) Det är inte första gången jag är därnere och springer heller. Jag vände å gick upp för alla trappor igen. Släpandes på Vera i bilstolen som väger bly. Hittade en annan väg. Gick mot folkströmmen. Tänkte att alla människor måste ju kommit nånstans ifrån? Såg tillslut utgången genom ett fönster. Det var långt dit. Men jag hittade en "genväg" och vips så var jag ute. Men vart fan var nippe??? Vände mig om och läste "Akutmottagning". Ingång 36. Nippe stod vid Barnakutmottagning, ingång 31. Heelt fel. Tur att jag hade 2 % kräm kvar i batteriet så jag kunde ringa å säga att han hade åkt FEL. Annars hade jag fått gå tillbaka hela vägen!
Kommentarer
Postat av: Malin
SKÖNT!! Att ni är hemma igen och allt verkar mer stabilt!! Pussa lite extra på Verisen från mej!
KRAM och krya på er!
Postat av: Moa
oj, jag har inte läst bloggen på några dagar o möts av detta! vilken pärs! prata i tfn i slangar, övernatta på sjukhus, o sen nästa inte ta sig därifrån. ojojoj.
Trackback